Det är ju nästan så att den saknar motstycke, den här bristen på smarta och roliga blogginlägg från mig nu för tiden. (Trots att jag bara blir smartare och roligare för varje dag som går…)
Jag får ta och rycka upp mig och börja dela med mig av saker i min vardag igen, och jag förstår att internet saknar mig och mina bryderier något alldeles hysteriskt. Dessvärre har jag liksom ingen aning om hur och var jag ska börja. Jag brukar inte få skriva om Hunken, hundarna har en egen blogg och huset har en egen blogg. Så… tja… det är ju bara jag och typ hela världen kvar då.
För att mjukstarta lite då:
Just nu är jag helt fascinerad över hur korkade folk är, eller blir, på eller av facebook. Har skrattat så himla länge och så himla elakt åt alla som har delat, varnat för, spridit och rasat över ”Barntjyvar i Västerbotten”.
Det finns alltså över 10 000 personer som på fullt allvar är övertygade om att det åker runt polacker på moped och kidnappar barn i Västerbotten för att ha dem till kampbarn. Helt ärligt? Jorå, så till den milda grad att lokaltidningen och polisen har gått ut och dementerat uppgifterna. Det nådde även riksnyheterna tack vare att Metro och Nyheter 24 lyfte det.
Själv funderar jag på om det inte är dags att sy en ny skämskudde. Den jag har nu börjar bli utsliten.